This post was written on my old blog Rakethopp.com in november 2010. I've revived it as the topic of World of Warcraft has become quite relevant for me again

WoWDead

Jag måste erkänna att jag varit ganska skeptisk till WoW under åren. Mitt första MMO var EVE Online som jag började spela 2004, och det var i slutet av det året jag sprang runt någon vecka i slutet av WoW-betan (tyvärr lyckas jag inte hitta några screenshots från den tiden). Landskapen var fruktansvärt stämningsfulla, men som många andra EVE-spelare tröttnade jag snabbt på alla repetitiva quests och avsaknad av djup i början av spelet. Hey, jag hade asteroider att mina!

EveMiners

Stämningen lockade dock och jag har med några års mellanrum skapat trial accounts för att springa runt lite i den fina världen. Spelet i sig lockade dock aldrig, och inga av mina vänner som jag träffar i vardagen spelade det heller (otroligt nog). Jag har nog aldrig riktigt känt att jag varit i rätt målgrupp för Blizzards spel, mest för att jag haft känslan att de framförallt är riktade till kompetitiva spelare… eller samlare med en släng OCD och alldeles för mycket fritid.  Jag hänger sällan kvar vid ett spel tillräckligt länge för att bli bra nog att tävla (helkass på StarCraft 1), och orkar aldrig samla ihop till epic gear/100 %/X antal achievements. Flest nya spelupplevelser när den dör vinner!

Med det sagt började jag dock spela Lord of the Rings Online i början av året, och det var faktiskt genom det spelet jag verkligen kom att uppskatta Tolkiens universum. Samtidigt insåg jag nog att även ganska trista quests kan bli kul i rätt sällskap.

Jag har nog inte alltid haft så stor respekt för Blizzard, iallafall inte deras WoW-avdelning, mycket eftersom jag tyckte att de tar till billiga knep för att locka spelare. På sätt och vis fick nog StarCraft II och även en runda Diablo II på OaLAN mig att börja uppskatta Blizzard-spel, och när de nu bestämde sig för att göra om hela den gamla världen i WoW kunde jag inte vara annat än imponerad över att de vågar göra en total makeover på sin gamla kassako. Det har var också en bra anledning att skapa en ny trial och springa runt lite mer med en lvl 2-3 gubbe och se den gamla världen innan den försvinner för gott. Det var framförallt Kalimdor som skulle genomgå de största förändringarna, och det var denna kontinent jag sett minst av tidigare.

Nu blev detta inte av förrän kvällen innan katastrofen, tisdagen den 23:e November, så det var bara att börja kuta. Min nyckläckta (?!) Orc sprang först till Orgrimmar, som nu kvällen innan katastrofen var invaderad av elaka elementals som ledde till en hel del besök till kyrkogården. Därefter var det dags för det stora och trista Barrens-området, som snart skulle bli en hel del intressantare iom klyvningen till två mindre områden. Jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst på så mycket om vad som faktiskt skulle förändras, och föga anade jag att Thousand Needles skulle bli rejält mycket blötare. Jag hann iallafall upptäcka den charmiga racingbanan ute i saltöknen the Shimmering Flats. Numera ligger den på en pråm i vad som nu kallas Shimmering Deep. Jag fortsatte ner till Tanaris och Un’Goro-kratern, men förutom ett par besök till Stormwind och Ironforge hann jag inte med så mycket mer.

Shimmering-Flats

Nu vill två gamla vänner att jag ska spela med dem i den spännande nya världen, och efter att ha sett några av de nya låglevequestarna  är jag väl beredd att prova lite. Jag kommer nog komma av mig precis som jag till slut gjorde i LotRO och EVE, men de där Worgen ser iallafall ganska balla ut…